Öka intäkterna?

Förra veckan jag ett pass med idrottsföreningar i Värnamo-området (arrangerat av SISU). Temat var hur man ska öka intäkterna i föreningen. Jag utgick från en berättelse från en idrottsförening jag själv var involverad i för tio år sedan och sedan diskuterade vi kopplingar till de närvarande föreningarna.

Det fanns en samstämmighet om svårigheten att rekrytera personer som gör jobb i föreningen och att åstadkomma lite större förändringar. Samtidigt är detta viktiga nycklar för att öka intäkterna.

En sak som kan vara användbar är att öka transparansen, dvs “öppna upp böckerna” för medlemmarna. Visa vad verksamheten kostar per person, gärna på detaljnivå för att öka förståelsen. Vad kostar el, vatten, kopieringsmaskin, telefon, gräsklippning, etc. Fler än vi tror, har inte en aning om hur mycket det kostar. Jag tror förståelsen är viktig för att motivera till att hjälpa till och medverka till större förändringar av föreningen.

Ekonomisk försämring i många kommuner

RF har i ny rapport gjort klart att många kommuner i praktiken försämrat ekonomin för idrottsföreningar genom att man inte höjt bidragen i samma takt som kostnaderna ökat. Det är inte för inte som något känns lite snett. Å ena sidan säger “alla” att idrottsföreningars verksamhet är viktigt. Å andra sidan agerar många som om den inte är det. Å ena sidan sägs att det här med integration, jämställdhet, demokratik, fostran… är viktigt och att man kan söka pengar till sådana projekt. Å andra sidan så minskas bidragen till de aktörer = idrottsföreningar som redan jobbar med detta i sin vardagliga verksamhet. Det finns ju redan aktörer, nätverk, rutiner, etc., som borde kunna nyttjas bättre för att göra det som framhålls som så viktigt.

Och det är väl här som jag tycker något är särskilt trixigt. För detta kräver nog att “man” börjar arbeta annorlunda med föreningslivet. Vem denne “man” är, är dock inte så lätt att säga. Är det kommunens fritidskontor? Är det SISU? Är det idrottsförbunden? Eller vem är det? Jag tror dock att vi måste ställa nya frågor och tänka oss nya lösningar gällande detta. Kanske måste vi våga fantisera fram, föreställa oss, ett nytt “föreningssystem”? Som inte handlar så mycket om stöd och service som om utveckling. Där vi använder idrottsföreningarna som en motor, en hävstång, en katalysator, eller vad vi nu vill kalla det. Men det måste ske aktivt och med kompetens.

Praktisk föreningsekonomi

Fredagskvällen innebar ett besök på Ronneby Brunn och en timmes föredrag om praktisk föreningsekonomi för styrelsefolk. Det kändes som om berättelsen om hur Sandsbro AIK förändrade sitt sätt att arbeta med intäkter för fem år sedan uppskattades. Klart är i alla fall att många föreningar befinner sig i liknande bekymmer med hur man ska bygga en hållbar modell för att dra in pengar. En del av det jag berättade återfinns i skriften Praktisk föreningsekonomi, som ingår i SISU:s utbildningsmaterial Idrottens Föreningslära. Den kan beställas separat. Resten kommer i en ny bok med förmodad publicering 2012.