LIF-boken recenserad

Boken Ledning av idrottsföreningar som jag gav ut förra året har nu blivit recenserad på Idrottsforum.org. Simon Junström, en historiker från Stockholms universitet, har läst och konkluderar att det är en utmärkt management-handbok för mindre idrottsklubbar. Just det uttrycket är lite roande, med tanke på att en poäng var att inte skriva den som en handbok, något som SISU:s bokförlag ville. I min värld är en handbok mycket mer normativ. Men, det kan ju ses som grader på en skala såklart. Och, det är ingen tvekan om att en ambition var att skriva så att den kunde användas av de som jobbar i och med föreningar.

Recensenten är lite kritisk mot att jag inte reder ut kommersialiseringsbegreppet i boken och menar att “-analysen av föreningens väsen blir lidande”.  Jag har lite svårt att förstå på vilket sätt det blir lidande och hur en teoretisk diskussion om detta skulle bli “- användbar i vässandet av styrnings- och organiseringsarbetet”. Men, jag håller med om att det hade varit roligt att reda ut begreppet. Mitt val var att lämna det till en tänkt lärobok i Sport Management.

En kritik förs också fram mot metoden:

“Forslund skriver att han initialt fått anslagsavslag på grund av ”’svåröverstigliga metodproblem’” (sid. 204). Dessa grundläggande problem kvarstår dessvärre i slutprodukten. Stötestenen är att det etnografiska tillvägagångssättet inte tycks ha varit vägledande under arbetet i föreningen, men kommit till först i efterhand när Forslund kunnat släppa sin roll som aktör för att retrospektivt börja betrakta händelserna utifrån. Utmaningen att balansera dessa roller är i sanning svåröverstiglig – men till författarens försvar ska sägas att han är helt öppen med att arbetsgången förlöpt på detta vis.”

Stötestenen, dvs problemet, verkar vara att jag att jag inte först satt och fundera på vilken forskning jag skulle göra och sedan genomförde den, utan kom på det efter hand. Det kan man ju ha teoretiska funderingar kring. Men det är mycket oklart vad det reella problemet är. Recensenten skriver inte rent ut det som en del skulle anmärka på: det retrospektiva anslaget. Det finns ju alltid en problem med att “idag” försöka komma ihåg och rekapitulera händelser som hände “igår”. Ska vi våga lita på att det som forskaren skriver då är sant? Detta är ju ett problem för forskare som arbetar i den positivistiska traditionen. För andra, som arbetar i en mer socialkonstruktionistisk tradition, är det ett icke-problem.

Som jag skriver i boken, det finns inget sätt att fastställa att en viss berättelse (eller tolkning) är mer rätt än en annan. Hade jag från börjat bestämt mig för att göra forskning i en förening så hade berättelsen eventuellt blivit annorlunda, förmodligen för att jag då hade agerat lite annorlunda. Hade det varit mer rätt? Mycket tveksamt. Mitt agerande hade självfallet påverkats av att jag var en medveten forskare. Nu agerade jag istället mer “naturligt” (….) och satt därefter på mig en forskarhatt. Det finns därför anledning att tro att mitt “datamaterial” faktiskt är mer värt som det är nu, än om jag haft en strategi från början.

Om detta lär dock alla lärda fortsätta att tvista :-).

Det som gör mig mest glad är att recensenten uppskattar de detaljerade beskrivningarna i boken. Jag ville verkligen skriva en bok som gav liv åt idrottsföreningars vardag och som bidra till att fler får en bättre förståelse av hur det är att (försöka) leda en förening. För, det behövs.

 

 

 

Framtidens idrottsförening

Nu finns rapporten Framtidens idrottsförening ute. I den lyfts viktiga framtidsfrågor. RS vill på basis av detta initiera strategiska diskussioner. I SVD – debatt skriver Karin Mattsson-Weijber (ordförande) och Birgitta Ljung (generalsekreterare) att idrottsrörelsen inte får slå sig till ro utan aktivt arbeta med sin utveckling. Man slår ett slag mot politikerna och varnar för en oroande trend:

” – Det finns en risk att om föreningar av myndigheterna betraktas som företag
så kommer de också successivt att tvingas bete sig som sådana.
Det är inte den väg svensk idrott vill gå.”

Just detta kan vid första anblick låta sunt och som något man vill hålla med om. Närmast till hands ligger väl detta med moms men också andra skatteregler. Samtidigt är citatet lite problematiskt. Dels i så måtto att det är ju frågan hur pass mycket de egentligen kan uttala sig om vad hela “svensk idrott” vill göra. Min förmodan är att ett allt ökande antal individer inte är så säkra på att det finns bara en väg.

En annan sida av citatet är att de – måhända avsiktligt, men kanske också oavsiktligt – ställer till det för alla oss som försöker få föreningarna att förstå att de i flera viktiga avseenden måste bete sig som vilket företag som helst. Det gäller exempelvis…

  1. Ekonomin måste gå ihop. Det finns inga “fria luncher”, inte ens för en idrottsförening. Det är oansvarigt att spendera pengar man inte har. Att i efterhand gå till medlemmarna och vädja om mer pengar för att man misskött verksamheten är inte förenligt vare sig för gott företagande eller gott “föreningande”.
  2. För att ha ordning på ekonomin i en lite större förening måste man hantera ekonomin professionellt. Det duger inte att skylla på att “det är ideellt arbete” – särskilt inte när det leder till punkt 1.
  3. I många företag arbetar man ständigt med att förbättra kvalitén. Det finns en hel del att lära här. Då kan man minska överraskningar såsom att barn utesluts i vissa lag, att ledare använder olämpliga metoder för taktikgenomgångar och att man inte utnyttjar den potential och kraft som finns hos alla medlemmar.

I dessa avseenden är det olyckligt om vi fortsätter sprida en romantisk bild av att en idrottsförening kan skötas lite hur som helst – “det är ju bara på skoj”. Visst finns det fortfarande små föreningar där detta gäller. Problemföreningarna är oftast dock lite större, med några fler miljoner i omsättning och med stora och ibland ödesdigra konsekvenser av dålig ledning. “Företag” får inte vara ett skällsord – det leder inte till något positivt. Håll istället fokus på vad det verkligen gäller, moms, beskattning, osv., och låt företagande, företagsamhet och företag vara något som kan gälla såväl idrott som teater som hårvård som caféverksamhet som taxitransporter (med bl a olika skattesatser).

Med denna “passus” hoppas jag att de önskade strategiska diskussionerna blir av och också kommer involvera brett och inte bara från “inside” idrottsrörelsen. Nyttja forskare, affärsutvecklare, organisationsutvecklare och andra kommersiella aktörer för att få fler perspektiv och ökad kreativ dynamik. Det som nu behövs är allt öppnare, inte mer stängda, dörrar.

Samtal om ledning av idrottsföreningar

Samtalen om vad det innebär att leda idrottsföreningar fortsätter. Nu senast var det P4 Kronoberg som gjorde ett timlångt inslag i programmet Västergatan. Vi diskuterade bland annat den framväxande trenden att föräldrar ser sig som kunder till föreningen och vad det kan innebära för framtiden. En del ser detta bara som ett hot som ska motverkas. Det tror jag är ett misstag. Trenden handlar inte bara om föreningar, utan om hela samhället. Vi blir allt “bättre” på att ställa krav på våra “leverantörer” i olika sammanhang. Det får vi nog acceptera. Utmaningen är att hitta lämpliga strategier för att hantera dessa krav.

I mina ögon innebär det inte att hela svenska idrottsmodellen är hotad. Jag är helt övertygad om att vi i framtiden fortsatt kommer ha ideellt arbete i föreningslivet. Men för att få snurr på det krävs förmodligen anställd personal med rätt kompetens. Ja, observera rätt kompetens. Och det är där jag ser problem. Dels vet vi för lite om hur denna “rätta kompetens” ser ut… och vi har förmodligen inte varken rätt läromedel eller utbildningar som leder fram till denna. Därför behövs mycket mer forskning.

Alla har EN synpunkt

Många, för att inte säga “alla”, har en synpunkt om det här med idrottsföreningars ledning. Det är en observation efter de senaste veckornas möten med människor med anledning av boken och seminariet i Almedalen. Många är kritiska och tycker det är tungt att vara involverad. Det gäller både som aktiv eller som förälder till aktiva.

Vad jag tycker mig se/höra är att det är EN fråga som dominerar synpunkterna: att man inte tar vara på ungdomarna eller att det är för mycket tid som läggs på att jaga intäkter eller att tränare är för dåliga eller att kommunen inte satsar på idrott(sanläggningar) eller…

Det gör det lätt att som motvikt nämna att det finns ju så mycket som är bra också. Det sprids nu en slogan (som sägs vara en vision) om att Svensk idrott = världens bästa idrott. Kanske ligger det något i det. Jag tror dock det finns en risk om vi hanterar varje kritisk synpunkt för sig, istället för att koppla ihop dessa och sammantaget se en mycket problematisk situation för många föreningar. Har de inte (stora) problem idag, är de i flera fall på väg att få det inom snar framtid. Detta är dock svårt att se i de generella siffror som tas fram.

Jag ser framför mig ett stort behov av att på ett “djupare” sätt analysera de fragment vi har och försöka pussla ihop dessa till lite större mosaiker. Kanske passar bitarna ihop på sätt som vi hittills inte förstått? Kanske passar de sämre?

RF:s ordförande Karin Mattsson Wejber lyfter fram att det finns stor variation mellan föreningar. Det tror jag också. Låt oss därför försöka hitta (bättre) sätt att beskriva nuläget, innan vi säger att den ena eller andra synpunkten är fel.

 

 

Idrottsföreningars framtid… Almedalsveckan

Seminariet den 5 juli kl 9-11 i Visby om idrottsföreningars framtid kommer sändas via Webb-TV via Högskolan Gotland. Deltagare på seminariet är bl a Karin Mattsson Wejber, ordförande i Riksidrottsförbundet och Patrik Oscarsson från Gotlands Idrottsförbund. Läs mer här.

Boken finns nu i begränsad upplaga via internetbokhandlare (t ex Adlibris).

Hur ska idrottsföreningar överleva i framtiden?

Den 5 juli kl 9-11 är ni välkomna till Almedalen i Visby till ett seminarium på temat: Hur ska idrottsföreningar överleva i framtiden. Jag presenterar min nya bok (Ledning av idrottsföreningar) och har därefter en öppen diskussion om framtida möjligheter. Spännande deltagare från olika håll kommer vara med. Kom du också! Läs mer här.

Ledning av idrottsföreningar

I Smålandsposten var det idag en artikel om min kommande bok om Ledning av idrottsföreningar. Det är en rapport från en över fem år lång ingående studie av ledningsarbete i vardagen i en breddidrottsförening. Föreningen är Sandsbro AIK och studien fokuserar åren 2002 – 2007. I artikeln fokuseras främst hur viktigt det är att ha ordning på ekonomin, vilket är en av flera frågor som boken kommer behandla.

Till artikeln finns intervju med personer från nuvarande styrelse, som senaste året fått jobba mycket med ekonomiska frågor. Under åren 2008 – 2011 försämrades nämligen ekonomin kraftigt, till viss del tack vare investeringar i ny fotbollsplan och oklarheter i överenskommelserna med Växjö kommun. Föreningen hävdar att man skulle fått ut pengar från kommunen för nedlagt arbete vid anläggningsarbetet. “Rykten” säger att man nu nått acceptabla överenskommelser. Tiden lär visa om det stämmer. Jag håller tummarna.

Om allt går vägen kommer boken i sommar, att avnjutas på valfri strand :-).