Ekots granskning

Idag torsdag hade SR Ekot en uppföljning av tisdagens inslag om ekonomiska problem i elitidrottsföreningar. Det handlar om observationen att Haparanda kommun hjälpt hockeyklubben Asplöven med skulder. Frågan som Ekot ställer är om denna typ av uppgörelser mellan kommuner och föreningar ökar eller inte. Svaret är tyvärr att vi inte vet. Det finns ingen statistik över dylika “räddningsaktioner”. Vi har inte heller någon klar bild över hur många uppgörelser det finns, där kommunen hyr anläggningar av föreningar med förmånliga villkor. Villkor som innebär att kommunen ger ett indirekt stöd.

Kommunalrådet i Haparanda motiverar stödet med att föreningen bidrar positivt:

“– Det är naturligtvis så att vi ser att intresset för hockey ökar både i kommunen men även utifrån och det är viktigt för tillväxten, säger Gunnel Simu (S).” (Ekot)

Här skulle det vara intressant att få det exakta underlaget för uttalandet. Hur mäter de att hockeyintresset ökat inom och utifrån, samt hur mäter de relationen mellan detta och kommunens tillväxt? Själv finner jag anledning att vara lite skeptisk till möjligheten att fastställa en tydlig och stark relation.

Vidare kan man fundera på… om man vill öka tillväxten, är det då satsningar på idrottsföreningen och på det sättet, som är det mest effektiva sättet att öka tillväxten eller finns det bättre sätt?

Vill man marknadsföra en kommun eller stad finns det nog fog för antagandet att ett (av flera) bra sätt är att få fram elitidrottslag/elitidrottare som i sin tur omnämns på sportsidorna i rikspress samt i andra medier. Många vittnar om att de känner till en ort genom deras idrottslag. Om det i sin tur leder till att orten får tillväxt… mja, det är ju en annan sak. Forskningen om detta i Sverige är än så länge eftersatt.

I vilket fall, jag tror att det vi kan förvänta oss framöver är att det normala för en ort/kommun/region är att motivera satsningar – och räddningsaktioner – med marknadsföringsvärdet. Föreningarna har också blivit bättre på att lyfta fram nyttan och när det som i Östers IF och IF Elfsborg leder till att man på matchtröjan tydligt trycker stadens (och kommunens) namn, så är det ingen tvekan om att det är ett marknadsföringsvärde som inte kan underskattas. Igår kväll fick t ex (hela) Skottland se “Borås” ett antal gånger under matchen mellan Celtic och Elfsborg.

Däremot vore det bra om vi på bättre sätt kunde mäta nyttorna och effekterna bättre, om inte annat för att slippa en del av kritiken.

Det vore också värdefullt om det gick att ta fram metoder som kunde stödja de fall när räddningsaktioner behövs. Nu är risken stor att man skjuter till pengar utan att ha någon idé om det fortsatta arbetet. Skulder uppstår ju av någon anledning och dessa försvinner inte av att skulderna betalas. Man ska inte nöja sig med att man “bara” råkade felbudgetera lite grann, men att man nu “har koll”. Jag känner till föreningar som flera år i rad överskattat publikintäkterna utan att lära sig något om hur man kan undvika det framöver. Om kommunen inte sätter sig in djupare i föreningens verksamhet är det stor risk att det som man trodde var sista gången man hjälpte föreningen inte alls är den sista.

 

Ekonomisk försämring i många kommuner

RF har i ny rapport gjort klart att många kommuner i praktiken försämrat ekonomin för idrottsföreningar genom att man inte höjt bidragen i samma takt som kostnaderna ökat. Det är inte för inte som något känns lite snett. Å ena sidan säger “alla” att idrottsföreningars verksamhet är viktigt. Å andra sidan agerar många som om den inte är det. Å ena sidan sägs att det här med integration, jämställdhet, demokratik, fostran… är viktigt och att man kan söka pengar till sådana projekt. Å andra sidan så minskas bidragen till de aktörer = idrottsföreningar som redan jobbar med detta i sin vardagliga verksamhet. Det finns ju redan aktörer, nätverk, rutiner, etc., som borde kunna nyttjas bättre för att göra det som framhålls som så viktigt.

Och det är väl här som jag tycker något är särskilt trixigt. För detta kräver nog att “man” börjar arbeta annorlunda med föreningslivet. Vem denne “man” är, är dock inte så lätt att säga. Är det kommunens fritidskontor? Är det SISU? Är det idrottsförbunden? Eller vem är det? Jag tror dock att vi måste ställa nya frågor och tänka oss nya lösningar gällande detta. Kanske måste vi våga fantisera fram, föreställa oss, ett nytt “föreningssystem”? Som inte handlar så mycket om stöd och service som om utveckling. Där vi använder idrottsföreningarna som en motor, en hävstång, en katalysator, eller vad vi nu vill kalla det. Men det måste ske aktivt och med kompetens.

Utveckling i Waldermarsvik

Söndagen spenderades i Waldemarsvik. I folket hus samlades medlemmar från Waldemarsviks IF och några kommunrepresentanter för att diskutera framtiden.

Det var ingen tvekan om att det finns stora utvecklingsbehov – och också möjligheter. Sedan några år driver man framgångsrikt Nils Liedholm Cup. Det finns dock utrymme för att göra mer. Läget vid vattnet kan locka fler besökare. Kommunpolitiker ser också en chans att höja ortens attraktivitet om föreningslivet utvecklas.

Vad är då problemet? Ja, en utmaning enligt dem själva är att de behöver se över sin organisation och skapa en mer enad förening, ett “vi”. I nuläget är det lite för splittrat mellan de olika sektionerna (en förening i förening). Genom att tydliggöra en vision och skapa en mer drivande huvudstyrelse kan de skapa mer energi. Då blir det också lättare att föra dialog med kommunen.

Ledning av idrottsföreningar

I Smålandsposten var det idag en artikel om min kommande bok om Ledning av idrottsföreningar. Det är en rapport från en över fem år lång ingående studie av ledningsarbete i vardagen i en breddidrottsförening. Föreningen är Sandsbro AIK och studien fokuserar åren 2002 – 2007. I artikeln fokuseras främst hur viktigt det är att ha ordning på ekonomin, vilket är en av flera frågor som boken kommer behandla.

Till artikeln finns intervju med personer från nuvarande styrelse, som senaste året fått jobba mycket med ekonomiska frågor. Under åren 2008 – 2011 försämrades nämligen ekonomin kraftigt, till viss del tack vare investeringar i ny fotbollsplan och oklarheter i överenskommelserna med Växjö kommun. Föreningen hävdar att man skulle fått ut pengar från kommunen för nedlagt arbete vid anläggningsarbetet. “Rykten” säger att man nu nått acceptabla överenskommelser. Tiden lär visa om det stämmer. Jag håller tummarna.

Om allt går vägen kommer boken i sommar, att avnjutas på valfri strand :-).