Bidrag till föreningar

På Gotland har det blossat upp en strid kring Kultur- och Fritidsnämndens nya förslag för bidrag till idrottsföreningar. Kritiken har varit hård och på måndagskvällen var det ett möte som anordnades av SISU och Gotlands idrottsförbund. Mötet refereras här.

Jag kan inte låta bli att kommentera några saker.

Vice ordförande i nämnden, Hanna Lenholm, säger följande kring varför man minskar driftstödet till de föreningar som har egna anläggningar.

“– Vi vill se att anläggningarna används på rätt sätt. Man ska gynna verksamhet istället för anläggningarna. Som det är i dag får i princip tomma anläggningar lika mycket pengar som de där det är massor av verksamhet, säger hon.[…] vi vill inte att de ska gå till hus och byggnader utan till verksamheter.”

Jag vet inte riktigt hur Hanna menar här. Är en tom anläggning gratis att driva? Det verkar som om det saknas förståelse för att en anläggning kostar mycket pengar, oavsett hur mycket verksamhet som bedrivs. Slitaget blir lite mindre, men mycket är fasta kostnader. Visst kan det framstå som orättvist gentemot idrotter som inte kräver dyra anläggningar på det sättet, men det är ju så det blir med anläggningar. På samma sätt kostar det att ha vägar överallt i Sverige, även om det är få som bor på en del orter. I sammanhanget kan man reflektera över hur gotlänningar brukar hävda att det ska vara “vägkostnad” att åka Gotlandsfärjan – oavsett hur många som åker. “Det är vår landsväg”, brukar man säga.

Hus, byggnader, anläggningar…  är som infrastruktur inom idrott. Anläggningsidrott kostar. Det måste in i kalkylen från början. Det framstår som mycket märkligt att ändra sig senare och bestraffa dem som har för lite verksamhet på anläggningen. Menar man att föreningen på något sätt är “lat” och inte gör tillräckligt mycket för att skapa mer verksamhet? Förmodligen tänker man inte så, utan att man vill belöna de som har mycket verksamhet. Men, effekten blir ju så.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *