Framtidens idrottsförening

Nu finns rapporten Framtidens idrottsförening ute. I den lyfts viktiga framtidsfrågor. RS vill på basis av detta initiera strategiska diskussioner. I SVD – debatt skriver Karin Mattsson-Weijber (ordförande) och Birgitta Ljung (generalsekreterare) att idrottsrörelsen inte får slå sig till ro utan aktivt arbeta med sin utveckling. Man slår ett slag mot politikerna och varnar för en oroande trend:

” – Det finns en risk att om föreningar av myndigheterna betraktas som företag
så kommer de också successivt att tvingas bete sig som sådana.
Det är inte den väg svensk idrott vill gå.”

Just detta kan vid första anblick låta sunt och som något man vill hålla med om. Närmast till hands ligger väl detta med moms men också andra skatteregler. Samtidigt är citatet lite problematiskt. Dels i så måtto att det är ju frågan hur pass mycket de egentligen kan uttala sig om vad hela “svensk idrott” vill göra. Min förmodan är att ett allt ökande antal individer inte är så säkra på att det finns bara en väg.

En annan sida av citatet är att de – måhända avsiktligt, men kanske också oavsiktligt – ställer till det för alla oss som försöker få föreningarna att förstå att de i flera viktiga avseenden måste bete sig som vilket företag som helst. Det gäller exempelvis…

  1. Ekonomin måste gå ihop. Det finns inga “fria luncher”, inte ens för en idrottsförening. Det är oansvarigt att spendera pengar man inte har. Att i efterhand gå till medlemmarna och vädja om mer pengar för att man misskött verksamheten är inte förenligt vare sig för gott företagande eller gott “föreningande”.
  2. För att ha ordning på ekonomin i en lite större förening måste man hantera ekonomin professionellt. Det duger inte att skylla på att “det är ideellt arbete” – särskilt inte när det leder till punkt 1.
  3. I många företag arbetar man ständigt med att förbättra kvalitén. Det finns en hel del att lära här. Då kan man minska överraskningar såsom att barn utesluts i vissa lag, att ledare använder olämpliga metoder för taktikgenomgångar och att man inte utnyttjar den potential och kraft som finns hos alla medlemmar.

I dessa avseenden är det olyckligt om vi fortsätter sprida en romantisk bild av att en idrottsförening kan skötas lite hur som helst – “det är ju bara på skoj”. Visst finns det fortfarande små föreningar där detta gäller. Problemföreningarna är oftast dock lite större, med några fler miljoner i omsättning och med stora och ibland ödesdigra konsekvenser av dålig ledning. “Företag” får inte vara ett skällsord – det leder inte till något positivt. Håll istället fokus på vad det verkligen gäller, moms, beskattning, osv., och låt företagande, företagsamhet och företag vara något som kan gälla såväl idrott som teater som hårvård som caféverksamhet som taxitransporter (med bl a olika skattesatser).

Med denna “passus” hoppas jag att de önskade strategiska diskussionerna blir av och också kommer involvera brett och inte bara från “inside” idrottsrörelsen. Nyttja forskare, affärsutvecklare, organisationsutvecklare och andra kommersiella aktörer för att få fler perspektiv och ökad kreativ dynamik. Det som nu behövs är allt öppnare, inte mer stängda, dörrar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *