Strategi i ridverksamhet

I uppsatsen “Företag eller ideell förening? En studie av hur ridskolor i Uppland använder företagsstrategier i sin ideella verksamhet” ger författarna en liten inblick i bl a Uppsala ponnyklubb, Uppsala Akademistall AB, Säva Ridcenter AB och Lurbo ridklubb utifrån perspektivet företagsstrategier. Inte helt oväntat använder aktiebolagen sig av mer av företagsstrategier. En intressant fråga är hur man kan kombinera detta med det ideella syftet? Uppsatsen svarar inte så utförligt på det, men ger ändå en liten ingång till området. Information om uppsatsen och möjlighet att ladda ner hittar du här.

Är tränarbyte i ishockey något att ha?

I en studie av svensk ishockey kommer forskarna fram till att tränarbyte under säsong har negativ – inte positiv – effekt. Artikeln heter Coach Succession and Team Performance: The Impact of Ability and Timing — Swedish Ice Hockey Data och publicerades i Journal of Quantitative Analysis in Sports (vol 5, no 1-2). Författare är Khalik Salman, Leif Arnesson, Leif och Ghazi Shukur.

Rapport om Talangutveckling

För några år sedan gjorde PG Fahlström vid Linnéuniversitetet “En studie om specialidrottsförbundens talangverksamhet”. Det finns flera intressanta iakttagelser i rapporten. En är:

“Förbunden lägger stor vikt vid att finna talangerna tidigt trots att de överlag anser att talang inte är så viktigt, att det är svårt att se dessa talanger tidigt och att man inte har några säkra kriterier att utgå från vid talangidentifiering. Det är lite motsägelsefullt och frågan kan ställas, varför lägger man så mycket tid på att finna talanger om talangen inte är så viktig?”

Även om rapporten har några år på nacken, så är den fortfarande högaktuell. Läs den!

 

 

Vem är egentligen resultatfixerad?

I idrottens affärer skrev jag för ett tag sedan en krönika med rubriken “Vem är egentligen resultatfixerad?”. Jag vet att detta är “minerat område”. Många går igång ordentligt på dessa frågor. Just därför är det viktigt att våga ställa de obekväma frågorna. Att våga tänka tvärtom.  Det är så lätt att fastna i en ogenomtänkt “position”.

Min argumentation bygger på att många gör ett tankefel när de vill åtgärda vissa ledares (och kanske också barns) fokus på resultatet. Genom sina åtgärder visar de ju just att resultat är mycket viktigt. Det är så viktigt att vi måste ta bort det. jag har aldrig riktigt förstått det. I stort sett alla barn jag träffat i samband med idrott, från 2 års ålder och uppåt har varit medvetna om resultatet. De är på det klara med att någon lyckades bättre än någon annan. “Jag kom först” till bilen. “Pappa misslyckades fånga bollen, jag gjorde mål”.

Första fotbollsträningen med 70 fyra-/femåriga killar och tjejer för några år sedan gjordes det glasklart att de hade koll. “vi vann med 4-2”. Att de sedan inte alltid hade helt rätt i vilket resultat det blev, är en annan sak. Vi tränare sa till barnen att det inte spelade någon roll vem som vem eller hur mycket det blev. Barnen tittade konstigt på oss. För visst är det liiiite roligare att vinna än förlora – allt annat lika. Det innebar inte att de lade sig ner och grät om de förlorade. Bara att det var lite roligare. Som att det är lite roligare om pappa eller mamma busar vid matbordet än om de inte gör det.

Vi tror att genom att inte formellt räkna resultat i unga år så skulle vi lära barnen något positivt. Det tror jag inte särskilt mycket på. De struntar i det formella resultatet. De vet ändå vem det var som vann. och vilka som förlorade. De har en uppfattning om vilka som var “bra” respektive “dåliga”. Varför skulle vi skämmas över det? Det är väl så det är?

Däremot finns en risk att vi förmedlar ett slags tabu kring detta. Som att det är fel att vinna. Och fel att förlora. Det är synd om de som förlorar. Så vi ska inte nämna något om hur det blev, eller mäta något formellt resultat.

Varför inte låta det vara fullt naturligt att förlora? Ja, några gjorde mer mål än andra. Ni vann/förlorade alla matcher. Men det spelar ingen roll, det viktiga är att ha kul. Och utvecklas.

Öka intäkterna?

Förra veckan jag ett pass med idrottsföreningar i Värnamo-området (arrangerat av SISU). Temat var hur man ska öka intäkterna i föreningen. Jag utgick från en berättelse från en idrottsförening jag själv var involverad i för tio år sedan och sedan diskuterade vi kopplingar till de närvarande föreningarna.

Det fanns en samstämmighet om svårigheten att rekrytera personer som gör jobb i föreningen och att åstadkomma lite större förändringar. Samtidigt är detta viktiga nycklar för att öka intäkterna.

En sak som kan vara användbar är att öka transparansen, dvs “öppna upp böckerna” för medlemmarna. Visa vad verksamheten kostar per person, gärna på detaljnivå för att öka förståelsen. Vad kostar el, vatten, kopieringsmaskin, telefon, gräsklippning, etc. Fler än vi tror, har inte en aning om hur mycket det kostar. Jag tror förståelsen är viktig för att motivera till att hjälpa till och medverka till större förändringar av föreningen.

Bidrag – Lägga tid på rätt saker

Vid det mötet som jag refererade till i förrförra inlägget sades en sak jag hade önskat fler hade sagt.

“– Jag tycker vi ska ha ett enkelt system. Det ska inte vara så att de som är duktiga på att skriva ansökningar om bidrag ska gynnas. Det är inte det vi ska ha idrottsledare till, säger hon.”

Det var Eva Nypelius (C-politiker) som menade att det nya förslaget slog hårt mot landsbygdsanläggningarna.

När nu “förenkla-vågen” drar över Sveriges länsstyrelser, hade det varit bra om samma gällde hur idrottsföreningar behandlades av kommuner och andra “stödorganisationer”. I föreningarna saknas tid och ibland också kompetens att hantera alla bidrag. Jag har varit med om fall där man med mer tid och kompetens plötsligt fick ut mer än 50 000 kr mer från olika instanser. Känns ju inte helt bra.